lördag 31 december 2011

"Istället för en kyss på tolvslaget kan du hoppa från en bro."

... Och nu är vi här igen. Sista dagen på ännu ett värdelöst år. En dag full av potential. Potential att supa sig redlöst full, potential att hamna under någon random/inte så random människa, potential att fastna på en buss och fira tolvslaget med svettiga bönder, potential att få bekräftelse på Facebook och andra sociala medier tack vare hjärndöda status- och/eller bilduppladdningar, ja, listan är lång.

Förväntningarna inför det nya året är skyhöga och även pessimister av värsta slag tror att underverk kommer ske i samband med ett årskifte. Jag skulle vilja hälsa till er alla att nej, ni kommer inte att sluta röka bara för att det blir ett nytt år, ni kommer inte att gå från soffpotatisar till träningsfreak och ni kommer antagligen inte att behandla era nära och kära bättre. Men grattis till självinsikten!

Personligen anser jag att har man inga förväntningar spelar det ingen roll hur det går. Då är det okej att sitta utan vänner på Google+, för man har ändå inte förväntat sig något annat, precis som att det är okej om allt går åt helvete. Men det är svårt att leva som man lär och även en fantastisk, älskvärd och intelligent människa som jag själv behöver någon sorts vägledning (från mig själv givetvis då alla andra är dumma i huvudet) och givetvis - bekräftelse. Därför har jag författat en lista på s.k. nyårslöften för att underlätta vad som komma skall, så att säga. De är kategoriserade i "att göra" och "att undvika". Har ni synpunkter och/eller frågor är de inte välkomna. Alls. Undantag är om du kan italienska och är villig att coacha mig. Då är du varmt välkommen.


Att göra:
  • Skaffa vänner på Google+ (prio ett)
  • Äta mat istället för godis
  • Lära mig den italienska texten till "time to say goodbye"
  • Organisera min ekonomi (skulle kunna lägga till ett "bättre" men den har inte varit organiserad överhuvudtaget)
  • Umgås mer med Svea, min själsfrände i form av en hund
  • Ha hattfylla minst en gång i månaden
  • Skaffa ett jobb

Att undvika:
  • Kissa på katter
  • Facebook
  • Låna pengar av vänner till alkohol/cigaretter och betala tillbaka ett halvår senare
  • Fyllesmsa mamma
  • Skriva "fittstek" i fyllesmsen till mamma
  • Köpa festivalbiljetter för hela månadsbudgeten
  • Överkonsumera alkohol kvällen innan dansjobb
  • Diskutera med människor vars IQ är lika hög som en stols
  • Människor vars IQ är lika hög som en stols överhuvudtaget
  • Dricka öl på tågstationer klockan 7 på morgonen i gårdagens kläder, smink och skam
  • Kallprat med långa farliga alkoholister i sällskap av Lovisa
  • Ragga på random (även mindre random) människor på fyllan, gäller främst inom stadsgränsen
  • Äta banan med skal på
  • Köpa telefon och inte teckna telefonförsäkring
  • Krossa skärmen på en oförsäkrad telefon
  • Promenera långt åt helvete från festivalområden och lifta tillbaka
  • Kalla mina vänner för slynor i var och varannan mening
  • Ljuga (vill påminna om att det inte är 2012 än och hintar till punkten ovan)
  • Skriva nyårslöften när jag borde vila ut inför dagens uppdrag: alkoholkonsumtion med människor som jag, hör och häpna, tycker om

Med detta sagt önskar jag er ett gott nytt år. Typ. Skulle gärna vilja avsluta med ett "Ses i dimman! All in!" men då jag vet att folk ofta (miss)tar mig för att vara allvarlig får jag nog dra gränsen där. Varsågoda.

måndag 19 december 2011

Fairytale of Afvelsgärde

Tänkte ge er en kvick uppdatering om mitt ack så glamourösa liv. Mycket har hänt sedan sist.

Nej, sanningen är att det inte har hänt ett skit. Eller så har jag kissat ut alldeles för många hjärnceller för att kunna lägga större vikt vid någon av alla fantastiska händelser som jag någonstans i mitt icke-medvetna tillstånd har missat. What do. 

Anyhow... Julen närmar sig, vilket innebär att alla materialist-horor (som jag själv) blir mer giriga än någonsin. Bävar inför detta och håller psyket i schack genom att döva öron/tankar/samvete med hård musik alternativt klassiska cellokonserter i moll-tonarter. Ser inte alls ett samband mellan min kluvna musiksmak och personlighet. Förövrigt är det här egentligen ett fullständigt irrelevant inlägg men jag vill uppmana er att hålla utkik efter nästa. I det kommer jag att publicera en lista på mina nyårslöften. Det kan bli underhållande. Eller bara tragiskt. Linjen är tunn.

På återseende, slynor.

söndag 27 november 2011

"Istället för att sjunga julsånger kan du dödsångestvråla"

Ännu en fantastisk söndag är här. Konsekvenserna av helgens bravader kom ikapp tillslut och nu ligger jag i min säng och försöker hitta på en legitimerad ursäkt att dö. Då min hjärna är lika aktiv som en stol går det inte så bra och det verkar vara oundvikligt att ta sig upp idag. Tyvärr.

Inte nog med att det är söndag, det är första advent också. Personligen kräks jag över högtider i allmänhet, men det är något med julen som är särskilt obehagligt. Utvecklar gärna, dock inte en dag som denna då listan är lång och tålamodet är kort. Blä. Idag är en skitdag rakt igenom, tänker inte ens skriva vad jag ska göra för det påminner bara ännu mer om hur skit det är. Kan inte ens... Nej...

Föressten, eftersom att Twitterfittor är nya benämningen på bitterfittor (ja, jag myntade det uttrycket, slår mig själv med häpnad gång på gång) hänger jag en del på Twitter nuförtiden. Ger ut mitt användarnamn mot pengar/själar/sexuella tjänster.

söndag 13 november 2011

Alla känner apan

Blir upprörd över hur människor (ursäkta ordvalet) "gottar" sig i andras olycka. Jag menar alltså inte att folk gläds åt din olycka, nej, utan helt plötsligt är hela världen din bästavän som alltid funnits där för dig, iallafall över internet! Är jag den enda som är skeptisk till det här? Personligen ser jag ingen anledning överhuvudtaget till att hela Facebook eller någon annan social media ska se att "jag finns där" för någon, det känns inte riktigt som att det är syftet då.

Du skriver ett hjärta till en person - i loggen givetvis så alla kan se - över Facebook. Du känner inte den här personen, ni har nog aldrig ens hälsat, men den här personen har precis varit med om något. Du vet egentligen inte ens vad som har hänt, eller när det har inträffat, men du vet att något har hänt. Så du skriver ett hjärta. Två tecken och sen trycker du på "dela". När du har lämnat dessa två otroligt betydelsefulla tecken i personen i frågas logg känner du dig som en bättre människa. Du är omtänksam och bryr dig om alla dina medmänniskor. För du skickar hjärtan till dem på Facebook. Vad fint. Sen då? Kommer du höra av dig och fråga hur det är med personen? Kommer ni träffas? Kommer du fortsätta skicka hjärtan till den här personen, både när det är bra och dåligt? Nej, det kommer du inte. 

Jag menar självklart inte att det är fel att stötta och finnas där för folk som har det svårt, självklart inte. MEN tre knapptryckningar över Facebook är inte det, tyvärr. Inte "finns för dig gubben/gumman! <3" heller. Möjligtvis om du är efterbliven och har extremt svårt att formulera något mer vettigt. 

lördag 5 november 2011

Alla-slampors-helgen

Som en liten uppföljare på förra inlägget skriver jag kort och gott:
det är inte okej att använda halloween som en ursäkt för att gå ut på stan och se ut som en slampa. Så spännande var det.

Igår var det tänkt att jag tillsammans med mina vänner skulle begå kollektivt självmord, vilket hade varit det bättre alternativet. Iallafall för min del. Lätt att vara efterklok.

måndag 31 oktober 2011

Cliffhanger...

Tänkte skriva ett inlägg om hur ordet halloween och slampa går hand i hand, men ångrade mig och väntar tills på tisdag då jag är bakfull med ångest upp till öronen och antagligen har stött på ett gäng "sexiga sjuksköterskor", "skolflickor", eller varför inte båda?

tisdag 18 oktober 2011

Aids all over the place

Jag har lite bra nyheter och lite dåliga nyheter.
De dåliga nyheterna är att jag ligger dödssjuk.
De bra nyheterna är att jag kanske slipper ta livet av mig och dör självmant innan den 4e november.
Självmord är ju ansträngande. Orka planera och skriva brev och hålla på. Mycket enklare att bara dö, typ "oj hehe jag råkade dö men det är okej för nu slipper jag förklara mig själv och ni behöver inte fundera över varför jag tog livet av mig för det gjorde jag ju inte!" Win-win situation, för alla.

Vet inte vad som är mest instabilt, mitt fysiska eller psykiska mående. Hehe.