Jag vet inte om ni minns förra årets blogginlägg då fokus låg på min födelsedag och uppståndelsen kring alla hjärtans dag. De två dagarna firades hurivida ensam... Med sushi... Och mina tårar... *bilden blir svartvit, dramatisk musik spelas i bakgrunden och ridån faller* Jag vet inte vad ni säger men jag hänvisar fortfarande till Ledsna Jocke: "Årets mest ensamma dag. Precis som alla andra dagar". Jag har nog inte alls blivit klokare. Jag har alltid varit superklok. The klokest.
Nej. Det enda jag fortfarande är, är ett barn. Jag citerar: "imorgon kan du ju i alla fall köpa cigaretter själv, det är alltid en tröst". JAVISST, SPARKA PÅ DEN SOM REDAN LIGGER NER, BARA GÖR DET!!! (Crash course: För 100 år sedan var jag ett underbarn och fick flytta upp en klass. 100 år senare (dvs år 2013) blev jag bestraffad för detta). När jag tar över världen ska jag införa obligatoriska test som alla människor ska genomföra varje år för att kunna avgöra deras ålder. Jag hade antagligen varit ~8 år för evigt och det hade väl varit skönt då jag som 8-åring aldrig någonsin kände ett sug efter cigaretter och bara åt godis på lördagar. Tyvärr får man inte som man vill då varje dag inte kan vara ens födelsedag. Nu är dagen hurivida äntligen över och jag hoppas bara slippa kommentarer som "var lite glad, det är ju din dag i dag!!!".
Tack för mig.
Konstverket "mörkblå filt med namn"
P.S. Mormor skrattade åt mig när jag påstod mig vara klokare. P.P.S. Hon bidrog även till en biljett till Hultsfredsfestivalen med kommentaren "jaa, ja' tänktä ju att du va ju där förra årä' å då gick dä' ju jättäbra va!". Japp. Tills jag hoppade ur bilen på väg dit... Vid busshållplatsen... I Lyckeby. D.S.
