tisdag 14 februari 2012

"Årets ensammaste dag. Precis som alla andra dagar."


... Det verkar som att en ångestfylld födelsedag tog så mycket plats att jag helt och hållet glömde bort vad följande 24 timmar skulle innebära: 
Alla hjärtans dag. 
Vad som är värre är att jag i och med detta glömde bort min plikt att dela med mig av mina fantastiska åsikter om detta. Som tur väl är har jag trogna anhängare som förväntar sig ännu en helig skrift från min sida och därför påminner mig (tack Daniella, du får 5 % av alla vinster). Jag skulle vilja påstå att alla hjärtans dag är pest eller kolera. Jag avskyr alla som firar och jag avskyr alla som klagar. 

Om man nu känner att man måste hysa sin partner/familjemedlem/husdjur/vänner (ja, jag klassar husdjur före vänner) så mycket kärlek som många uppenbarligen känner idag, förstår jag inte varför detta inte skulle kunna ske vilken dag som helst. Samma sak gäller givetvis för alla som känner sig tvungna att kräkas ut över alla sociala medier hur ensamma de är. 
News flash: du var ensam igår, du är ensam idag och det är högst troligt att du kommer vara ensam imorgon också. Var finns logiken i att en dag, precis som alla andra ska avgöra om du ska spendera en onödig summa pengar för att få lite kärlek (ett ligg åtminstone) eller gråtonanera natten ut? Jag menar givetvis inte att det är något fel i att gråtonanera eller spendera pengar för ligg men att endast inse sin situation en dag om året känns lite... Efterblivet. Nej väldigt.

Nu kanske ni sitter där med era chokladhjärtan och rosor och tänker "JAHA, MEN VARFÖR ÄR DU SÅ JÄVLA SPECIELL IDAG DÅ?" Svaret är enkelt: Det är jag inte. Men en födelsedag följd av alla hjärtans dag kan ju kännas som en något problematisk situation om man tycker att alla är dumma i huvudet men ändå är en bekräftelsehora. Så min lösning på problemet är följande:
Jag firar min födelsedag idag istället och vips så kretsar allting kring... *trumvirvel*... Mig. 
Eller ja, jag intalar iallafall mig själv det och den som får mig att tro annat blir utan sushi och pannkakstårta. 48 timmar avsky blev helt plötsligt 48 timmar egoism och allt är frid och fröjd. Punkt.