"Istället för att sjunga julsånger kan du dödsångestvråla"

Ännu en fantastisk söndag är här. Konsekvenserna av helgens bravader kom ikapp tillslut och nu ligger jag i min säng och försöker hitta på en legitimerad ursäkt att dö. Då min hjärna är lika aktiv som en stol går det inte så bra och det verkar vara oundvikligt att ta sig upp idag. Tyvärr.

Inte nog med att det är söndag, det är första advent också. Personligen kräks jag över högtider i allmänhet, men det är något med julen som är särskilt obehagligt. Utvecklar gärna, dock inte en dag som denna då listan är lång och tålamodet är kort. Blä. Idag är en skitdag rakt igenom, tänker inte ens skriva vad jag ska göra för det påminner bara ännu mer om hur skit det är. Kan inte ens... Nej...

Föressten, eftersom att Twitterfittor är nya benämningen på bitterfittor (ja, jag myntade det uttrycket, slår mig själv med häpnad gång på gång) hänger jag en del på Twitter nuförtiden. Ger ut mitt användarnamn mot pengar/själar/sexuella tjänster.

Alla känner apan

Blir upprörd över hur människor (ursäkta ordvalet) "gottar" sig i andras olycka. Jag menar alltså inte att folk gläds åt din olycka, nej, utan helt plötsligt är hela världen din bästavän som alltid funnits där för dig, iallafall över internet! Är jag den enda som är skeptisk till det här? Personligen ser jag ingen anledning överhuvudtaget till att hela Facebook eller någon annan social media ska se att "jag finns där" för någon, det känns inte riktigt som att det är syftet då.

Du skriver ett hjärta till en person - i loggen givetvis så alla kan se - över Facebook. Du känner inte den här personen, ni har nog aldrig ens hälsat, men den här personen har precis varit med om något. Du vet egentligen inte ens vad som har hänt, eller när det har inträffat, men du vet att något har hänt. Så du skriver ett hjärta. Två tecken och sen trycker du på "dela". När du har lämnat dessa två otroligt betydelsefulla tecken i personen i frågas logg känner du dig som en bättre människa. Du är omtänksam och bryr dig om alla dina medmänniskor. För du skickar hjärtan till dem på Facebook. Vad fint. Sen då? Kommer du höra av dig och fråga hur det är med personen? Kommer ni träffas? Kommer du fortsätta skicka hjärtan till den här personen, både när det är bra och dåligt? Nej, det kommer du inte. 

Jag menar självklart inte att det är fel att stötta och finnas där för folk som har det svårt, självklart inte. MEN tre knapptryckningar över Facebook är inte det, tyvärr. Inte "finns för dig gubben/gumman! <3" heller. Möjligtvis om du är efterbliven och har extremt svårt att formulera något mer vettigt. 

Alla-slampors-helgen

Som en liten uppföljare på förra inlägget skriver jag kort och gott:
det är inte okej att använda halloween som en ursäkt för att gå ut på stan och se ut som en slampa. Så spännande var det.

Igår var det tänkt att jag tillsammans med mina vänner skulle begå kollektivt självmord, vilket hade varit det bättre alternativet. Iallafall för min del. Lätt att vara efterklok.