Får lite ont i hjärtat när jag ser sociala, roliga och trevliga människor tillsammans med humorbefriade, osociala bitterfittor. (Åh vad det kändes som att jag bara syftade på det kvinnliga könet, vilket jag antagligen också gjorde då detta glada inlägget är baserat på både en och flera verkliga solskenshistorier). Men okej, jag rättar mig själv: humorbefriade, osociala bitterfittor ELLER surkukar. Ja, surkuk var det bästa jag kunde komma på. Dock är det antagligen mer troligt att det är bitterfittor än surkukar, tjejer är födda till att gnälla. Typ som jag gör just nu. Jaja, nog om det.

Flyr till tumblr nu för att bildbajsa och få min dagliga (nattliga?) psykoterapi. Förövrigt är måndagsångesten nästan lika stor som söndagens.

"Jag är inte arg, bara jävligt besviken."

Den mest ångestfyllda dagen i veckan är återigen här. Känner mig inte i skick för att skriva något vettigt.

Rubriken dedikerar jag till Glitter.

Man skall inte ropa hej förrän man kastat sten i glashus

Tänkte egentligen klaga på livet i vanlig ordning men fick en change of heart och kom istället på att nej, alla människor är inte skit. Det finns några få utvalda som jag faktiskt tycker om, förhoppningsvis vet de om det. Om inte får jag nog nästan börja fundera över mitt beteende. (Ja detta är någon slags kärleksförklaring... Typ...)

Något jag inte tycker om lika mycket är designen på min blogg som kan vara bland de fulaste och tråkigaste jag sett. Skyller på att jag är lat, möjligtvis efterbliven också. På tal om fula bloggar så är den här bloggen också rätt ful. Inte så att jag har något emot konceptet att skriva en skvallerblogg, men innehållet kan väl isåfall vara lite mer spännande än sådant vilken fjortis som helst kan hitta på sin wall på Facebook. (Ja, jag räknade nog tyvärr in mig själv där.) Dessutom är designen ful och meningar i stil med "vad tycker ni alla karlskrona bo" får mig att vilja gråta.

Jaha...

Efter önskemål och brist på andras förståelse för min tumblr (www.paresthesias.tumblr.com - bilddiarré till maximum) har jag skaffat en blogg där jag faktiskt tänker skriva. Ibland. Om jag orkar.

Optimister undanbedes. Stay tuned.